Smärre meddelanden, référât och notiser. Ärftlighetskongressen i Paris ar 1911. Den fjärde internationella kongressen för ärftlighetsforskning eller genetik sammanträdde i Paris den 18—23 September och räk- nade som deltagare ett stört antal forskare säväl îrân olika europe- iska länder som äfven îrân Amerika. Liknande kongresser ha förut hâllits i London 1899, Newyork 1902 och London 1906. Med afseende pä sitt arbetssätt anslöt sig denna kongress nära tili den närmast löregäende. Den experimentella riktningen dominerar sälunda fortfarande mon} denna vetenskap säväl beträffande växter som djur. Pä människans omräde spela däremot heit naturligt Stati¬ stik och genealogi hufvudrollen, hvarvid icke minst Förenta Staterna tagit initiativ tili systematiskt upprättande af stamträd inom olika familjer och släkter rörande olika egenskapers fördelning och ned- ärfning. Ett stört antal föredrag höllos a! olika forskare, hvarvid dessa antingen redogjorde för nyare, eljest icl^e offentliggjorda mera speciella résultat af sina experimentella undersökningar, eller ocksä lämnade mera allmänna resuméer öfver af dem under längre tid behand- lade frägor med tillkännagifvande af sin ställning.tili aktuella spörs- màl. Äfven den mera spekulativa riktningen saknade icke sina före- trädare. Icke minst för den praktiska växtförädlingen erbjöd kongressen ätskilligt af stört intresse, heit naturligt för öfrigt, dä ju den teore- tiska ärftlighetsläran bildar en af de viktigaste grundvalarne för växt¬ förädlingen. Ätskilliga af föredragen anslöto sig ocksâ, säsom var att vänta, direkt tili försök hos kulturväxterna, säväl landtbruks- som träd- gärdsväxter, och behandlade delvis ocksä rena förädlingsfrägor. Kongressens sekreterare och ledare af det heia var Ph. de Vilmorin, och en hei dag egnades ät de bekanta Vilmorinska växtförädlings- etablissementen vid Verrières utanför Paris. Kongressens arbetsplan upptog icke blott frägor rörande ärftlig- het och variation utan äfven i allmänhet sädana som röra formers