Om hafresorters konstans. Af Herman Nilsson-Ehle. Ur Tidskrift för Landtmän. Med anledning af förekomsten af hvithafrekärnor i svarthafre- sorterna, närmast de nya af Utsädesföreningen uppdragna sorterna Klockhafre och Stormogul, och de anmärkningar, som pä grund deraf framstälts, har undertecknad erhâllit i uppdrag att lemna en närmare utredning af denna fräga för att dermed — sä längt som med när- varande kännedom är möjligt — belysa, i hvad män nämda förhäl- lande har med sorternas konstans att göra. För detta ändamäl är det emellertid oundvikligt att afhandla en del detaljer, som visserligen äro af mera rent teoretiskt an direkt praktiskt intresse, men som i alla händelser bilda en nödvändig grundval för en verklig uppfatt- ning af hithörande spörsmäl. Först och främst är att päpeka — alldenstund denna sak icke synes vara tillräckligt insedd —, att den genomgäende ljusare, mera i brunt stötande eller blackiga färgton pä kärnan, som en och samma hafresort som bekant erhäller, när den odlas under vissa yttre för- hällanden, icke har nägot som heist att skaffa med förekomsten af hvithafre i svarthafrepartierna och icke bildar nägon öfvergäng tili den hvita färgen. Icke heller betecknar denna ljusare färgton nägon verklig »urartning». När mellersta Sveriges svarthafresorter (vare sig den gamla landthafren säsom Visingsö-, Roslags- eller de nya sor¬ terna säsom Klockhafre, Stormogul) odlas pä Svalöf med dess för slätten i Malmöhus län utmärkande moränjord, sä erhälla de som regel, d. v. s. de fiesta âr, en ljusare färgton än när de odlas i mellersta Sveriges svarthafreomräde*), detta alldeles oafsedt om utsädet varit produceradt i mellersta Sverige och dermed mörkkornigare eller *) Att det icke är sâ mycket klimatet som fastmera jordmänen som inverkar härvidlag, kan man sluta deraf, att pä Engelholmsslätten med dess lera, som tili bildningssättet öfver- ensstämmer med den i mellersta Sverige, utbildas en mörk färgnyans, som kan täfla med den i det egentliga svarthafreomrädet ; under sistlidet är künde t. o. m. de mörkaste partierna af Klockhafre och Stormogul erhällas just frän Engelholmstrakten. Intressant är ocksä att se, hurusom nämda nya svarthafresorter erhâllit ett litet utbredningsomräde i denna trakt, under det att eljest i Skâne sä godt som uteslutande hvithafre odlas. Enligt försök af Atterberg, Skandinaviens och Finlands hafrevarieteter, Kalmar 1889, sid. 13, är bl. a. jordens halt af fosforsyra bestämmande för färgens utbildning hos den svarta plymhafren.