187 utveckling och endast en del utvecklade sig normalt, var det ju tydligt, att beständet skulle blifva för glest. En tätare sädd skulle härvidlag ej gjort nägon nytta, utan alldeles säkert ännu mera försämrat saken. Längs kanterna af lälten gjorde sig skadan i synnerhet märkbar tili följd deraf, att plantorna här voro mera utsatta för blästen, som närmast medförde stränas knäckning. Vära jemförande försöksparceller blefvo tili följd af sin ringa bredd särskildt illa medfarna af blästen, och sträknäck- ningen var derför ocksä här mera iögonenfallande än ä de stora falten. Sträknäckning hos hösthvete har hittills ej observerats ä Svalöf; den har nog förekommit äfven förut, men den har aldrig varit af sädan betydenhet, att uppmärksamheten särskildt kommit att rigtas pä den- samma. Det lag derför frän början nära till hands att antaga, att det var den ovanligt kalla och fuktiga väderleken under sommaren, som var skulden tili, att den detta är uppträdde i särskildt stör skala. Säväl Maj som Juni mänader utmärkte sig ju som vi veta genom en ovanligt kall och regnig väderlek, hvilken särskildt ä styf, ogenomsläpplig lerjord en tid inverkade ganska ofördelaktigt pä hvetets utveckling. Saväl pa Svalöf som flerestädes eljest i Skäne började hvetefälten vid midten af Juni mänad antaga en gulaktig, mindre tilltalande färgton pa grund af fuktigheten och kylan i marken. Endast öfver dräneringsrören, der vatt- net i följd af jordens uppluckrade beskaffenhet lättare künde efter hand sjunka undan, bibehöll hvetet den färg, som man gerna vill se hos det- samma vid denna ärstid. Skilnaden mellan hvetets färg öfver dränerings¬ rören och eljest ä falten var sä stör, att den redan pä längt hall künde iakttagas. Efter denna kalla och fuktiga period, hvilken slutade vid midsommartid, inträffade i början af Juli ett par dagar — den 2 och 5 — med mycket stark bläst. Det var under dessa tvenne dagar, som strä- knäckningen hufvudsakligen skedde, ehuru den sedermera under som- marens lopp fullständigades. I vära jemförande försöksparceller framträdde som nämdt skadan tydligast. Somliga parceller voro ganska illa medfarna; i andra var deremot skadan obetydlig. Vid närmare granskning visade sig, att de olika parcellerna i detta afseende förhöllo sig pä väsentligt samma sätt tili hvarandra i de olika parcellraderna; häraf künde man draga den slutsatsen, att det ej var en tillfällighet, det den ena parcellen skadades mera än den andra, utan att detta berodde pä Sorten. Vidare visade sig, att sträknäckningen ej stod i direkt förhällande tili sorternas strä- styfhet; äfven vissa mycket styfsträiga sorter visade sig nemligen ganska svärt skadade. För att utröna de olika sorternas olika motständskraft mot sträknäckning gjordes efter den starka blästen i början af Juli sär- skilda noggranna anteckningar öfver samtliga sorter i jemförande för- söken. Pä samma gäng insamlades en del plantor af dessa sorter, för