Hvad lär oss de senaste tio ârens erfarenhet beträffande sädesarternas förädling? Anförande vid Kongl. Landtbruksakademiens samraanträde den 15 Oktober 1900. Af N. Hjalmar Nilsson. (Ur Landtbruksakademiens Handl. och Tidskrift.) När man vill försöka göra en âterblick pä det sista decenniets fram- steg ä sädesförädlingens omräde för att sämedelst kunna bedöma den praktiska innebörden deraf, kan man icke heit undvika att ätminstone inledningsvis gä ännu nägot längre tillbaka i tiden. Forst ur samman- hanget med de föregäende ärtiondenas uppslag och arbeten i denna väg komma nämligen de data och diskussioner, som här äro att anföra, -att framstâ i sin rätta belysning. Jag vill här sälunda blott i förbigäende erinra derom, att som den förste egentlige banbrytaren pä detta omrade är att anse skotten Patrick Shirreff, som frän 1819 tili bortät 1860-talet utan andra hjelpmedel än den praktiske landtmannens vanliga frambragte en hei rad nya hvete- och hafresorter. Han uppsökte heit enkelt i de vanliga falten afvikande, lofvande plantor och förökade dessa. Pa sista tiden begagnade han sig dock jemväl af korsbefruktningar. Till en del väl pä grund af det i England fran denna tidpunkt aftagande intresset för sädesodlingen blefvo hans arbeten emellertid ej efter förtjenst beaktade. Han fick ingen efter- följare, och tili sist qvarstod i den hit hörande literaturen minnet af hans arbetsmetod nära nog endast som ett kuriosum. Samma oförtjenta öde — n. b. hvad förädlingen af säd angär — vederfors jemväl en annan föregängsman fran ärhundradets midt, Louis Levèque de Vilmorin. Högst märkliga, ännu i denna dag ovederläggliga ■çtch oöfverträffade äro de utredningar, denne redan i början af 50-talet framlade af ärftlighetslagarnes rätta art och innebörd hos växterna samt af de utvägar, genom hvilka förädlaren säkrast kan göra sig dessa tili godo. Afven ,han yrkade t. ex. pä en förädling med enstaka moder- plantor. Hans praktiska arbeten föllo emellertid som bekant hufvud- -sakligen inom trädgärdsskötselns och sockerbetsförädlingens omrade, och möjligen kan häraf förklaras, att sä banbrytande teorier som de af honom