Bauhaus-Universität Weimar

178 
erhâlla högsta möjliga afkastning, sä behöfver antalet sorter otvifvel- 
aktigt än ytterligare ökas, och i hvarje fall skola vi hoppas, att en 
eller annan af de redan odlade skall heit eller delvis fä vika för nyare 
och dem öfverlägsna. 
Sâsom gâng pâ gâng framhällits — men hvad aldrig tyckes kunna 
för ofta upprepas — har det nämligen aldrig funnits, finnes det ej heller 
för närvarande, och kan det väl näppeligen heller för framtiden komma 
att finnas nägon eller nägra universalsorter sä beskaffade, att de med 
lika framgäng eller med tillfredsställande résultat kunna odlas hvar 
som heist. Utan hvad jordbruket här i värt vidsträckta land med dess 
pä skilda trakter sä väsentligen olika jordmäns- och klimatiska för- 
hällanden behöfver är specialsorter, lämpade för olika trakter och olika 
förhällanden, utan att naturligtvis denna specialisering mä drifvas allt 
för längt, ty, som ett gammalt ordspräk sä sannt Säger, ”för mycket 
och för litet skadar allt.” Tvärtom är det naturligtvis i högsta mätto 
önskvärdt att pâ en och samma trakt, sä längt sig göra läter, odlas 
samma sort, enär landtmännen dâ, genom att slä sig tillsammans, 
nägot som de äfven i förevarande fall alltid borde göra, bli i tillfälle 
att erbjuda större partier och sälunda kunna betinga sig bättre pris. 
Men samtidigt mä, vi betona det än en gâng, satsen: ’’rätta Sorten 
pâ rätta platsen”, vara landtmannens lösen och den norm, som vid 
sidan af den nyssnämnda och i minst lika hög grad som denna mä 
lända tili efterrättelse, dâ det gäller att bestämma, hvad som under 
för handen varande förhällanden bör odlas eller icke. 
Men är det sâlunda ur jordbrukets synpunkt sedt bäde nyttigt och 
nödvändigt att för odling ha tillgäng till ett nog stört urval af sorter 
passande för olika trakter och förhällanden, ställer man sig likviss 
inom bryggerikretsar i det stora heia tämligen oförstäende och afvi- 
sande mot en sâdan uppfattning och naturligtvis än mera mot dess 
tillämpning i praktiken. Man vill där, dâ det gäller körn för bryggeri- 
ändamäl, icke gärna veta af mer än högst 2 à 3 sorter och heist inga 
andra än de, man af gammalt varit vand att arbeta med. Denna ön- 
skan gick bland annat som en röd träd genom alla de yttranden rö- 
rande denna frâga, som frän bryggeriintressenternas sida förekommo 
vid VIII Allmänna Svenska Bryggaremötet i Malmö den 11 — 12 augusti 
sistlidet är. Den tog sig äfven ett direkt uttryck i det uttalande i 
’’kornfrâgan”, som pâ förslag af ett för ändamälet särskildt tillsatt ut- 
skott gjordes af rnötet i frâga; i detta uttalandes första punkt uttryckes 
nämligen som önskemäl frän Svenska Bryggareföreningens sida, ”att 
endast tvä eller tre maltkornsorter, exempelvis Chevalier och Prinsess, 
komma tili allmännare användning.” 
Den grund, hvarpâ en sâdan önskan har att stödja sig, bör väl
        

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.