H. NILSSON-EHlAi
4-i
under synvinkelu af andra redan künda fenomen. Ingenting
kan stâ niera hindrande i vagen for en vetenskaps utveckling
och i synnerhet for dess praktiska tillämpning an ett dogma-
tiskt bestridande af en pà mângfaldig erfarenhet val grundad
uppfatlning, huru egendomlig den än kan synas vara. Vid den
teoreliska tolkningen af hithôrande fakta stâr etnellertid forsk-
ningen uppenbarligen inför sina slörsta och niest kräfvande upp-
gifter, som dock därmed icke fâ anses olösliga. Men utryminet
förbjuder eit närmare fördjupande häruti.
Förbättrade sorters fixa karaktär kan emellerlid, äfven om
den är oberoende af yllre faktorer, till en viss grad slöras pâ
annat satt, genom inblandningar, oändamälsenliga naturliga kors-
ningar och upprepade s. k. förlustmutalioner, bvilka efterhand
kunna medföra en viss degeneration, urartning. Prakliskt taget,
med bänsyn tili växtförädlingens ekonomiska betydelse, spelar
dock denna sak i allmänhet ej nägon större roll. Bortsedt där-
ifrân, att en dylik urartning som regel torde beliöfva läng tid
för att bli af nägon egentlig betydelse och att den drabbar den
ena Sorten säväl som den andra, äldre sorter säväl som nyare,
sä kunna sorlerna vid behof regenereras. Den förbätlring, Sorten
innebär, kan fasthällas, och det framsteg, som den utgör vid
jämförelse med andia sorter, star kvar, oberördt af den even-
tuella urartningen.
Ur ekonomisk synpunkl är den säkra ärftligheten hos sort-
skillnaderna och bibehàllandet af en gang gjorda framsteg, obe¬
roende af ytlre faktorer, af den allra största betydelse, säsom
lätt inses. För hvarje framsteg i form af en ny, med säkerhet
battre sort fâr landets odlingsmaterial ett lillskott i värde, som
sedan ej försvinner. En höjning af hafrens afkastning med blott
5 % genom bättre sorter ökar den svenska liafreskördens är-
liga värde med 6,7 mill, kronor.1 Men dâ denna ökning dels
i det närmaste är ren neltovinst och kräfver relativ! smâ om-
kostnader för att ästadkommas, dels blir permanent, motsvarar
den ju uppenbarligen ett rent kapitalförvärf för landet af mer
än 100 mill. kr. Ur denna synpunkt fâ alla pä motsvarande
sätt ästadkomna permanenta förbättringar pä växtförädlingens
omrâde ses.
Forst den som gjort denna sak klar för sig, förstär tili fullo
1 Den svenska liafreskördens arliga värde var senaste femärsperiod (1910—
1914) i genomsnitt 13-1 mill, kronor.
