43
ÄK FT LIG H ETS FO US K NIN G OCH RATIONELL VÄXTKÖRÄDLING
sort kan fôrhâlla sig pâ vâsentligt olika siilt och gifva olika af-
kastning under olika ytlre fôrhâllanden, sâsom olika jordmân,
olika âr o. s. v. Del âr nog della fôrkâllande, som i hufvud-
sak ligger till grund for trou, alt ärftliga sortegenskaper skulle
efterhand försvinna och sorter därigenom försämras. Nalurligl-
vis förekomma dylika fluktuationer, och de kunna t. o. in.
vara utomordentligt slora; en god hvetesort kan under ell dâligl
är ge mycket lägre afkaslning än en dâlig hvelesort under eil
godt âr. Men själfklart förändras ej de ärflliga sortskillnaderna
därigenom. Alla sorter fluktuera efler olika yllre faktorer. Hvad
det uteslutande kommer an pâ och hvad växlförädlingen ute-
slutande eflersträfvar, är att ästadkomma bättre sorter, som inoni
det omräde, för hvilket de äro afsedda, i stört sedt öfverträffa
föregäende sorter genom sina egenskaper. Denna skillnad stär
kvar, oberoende af alla fluktuationer.
Pä velenskapens nuvarande Standpunkt mäste säledes strängt
fasthällas, att de förbättringar, som växtförädlingen pä ofvan-
nämnda sält ästadkommer, hihehällas, oberoende af yllre fak¬
torer. Erfarenhelen lämnar inlet som heist slöd för en annan
uppfattning.
Snarare än genom erfarenheten skulle man pä rent teoretiska
gründet' kanske frestas att förneka den grundväsentliga skillnaden
mellan moditikationer, d. v. s. förändringar framkallade af yttie
faktorer, och genetiska variatiouer, oberoende af ytlre faktorer.
Man kau ju invända, alt de senare i och för sig äro alldeles
oförstäeliga, oui de ej kunna liänföras tili ytlre orsaker. Man
kan konstatera deras förhandenvaro, hänföra dem tili lagbunden
kombinalion af »genetiska faktorer», men hvad dessa innebära,
vela vi ju alls icke. Deras maleriella grundlag känna vi
tillsvidare ej, och deras yttersla uppkomst synes oförklarlig.
Förunderligt synes onekligen, att man kan sä alt säga upphygga
en organism till större och rikare ulveckling, tili liögre pro-
duktivitet m. m., utan att nägra särskilda yllre verkande krafter
därför behöfva tagas i anspräk. Man synes ju i grund och
holten uppnä den ärftliga förbättringen gratis, utan nägol veder-
lag, tili skarp skillnad frän sädana förändringar och förbätl-
ringar af växternas ulveckling, som äsladkoinmas medelsl till-
förande af rikare näring o. d. Endast i det senare fallet är
kausalsammanhanget klart. Sant nog. Men ovetenskapligt skulle
vara att bestrida ett faktum, därför att det icke kan förklaras
