51
Heia detta tillvägagingssätt är för var svenska sädesodling all-
•deles egendomligt och alienastiende, sa mycket mera sorti vi för be-
tryggande af den vigtiga afgörande kontrollen liksom för att säkrare
träffa pä väsentliga, d. ä. konstant ärftliga egenskaper som sagdt riktat
vir förnämsta uppmärksamhet pa de rent botaniska kännetecknen —
lika säkert i ord itergifna som tili sin betydelse igenkänliga — hvilka
hittills af växtförädlingen totalt lemnats isido.
Att den slutliga bedömningen och uppskattningen af de färdiga
stammarne deremot heit och hallet grundas, pa hvad de i praktiskt af-
seende visa sig kunna prestera, behöfver jag väl knappast nämna.
En annan pâtaglig vinst af denna ökade uppmärksamhet för det
■enskilda plantindividet ligger i de derated högst väsentligt stigande ut-
sigterna att na verkligen afgörande résultat. Den äldre metoden hiller
sig uteslutande tili den redan färdiga Sorten som sadan, hvilket, di an-
talet sorter ju, ehuru stört nog, dock är begränsadt, och det endast
gäller de bättre och bästa bland dessa, i sjelfva verket ger ett inskränkt
arbetsomräde och inskränkta möjligheter att komma hastigt framit.
Svalöfsmetoden ser deremot heit och hallet bort frän sorterna som
sidana, utsträcker i stallet sin uppmärksamhet tili sädesslaget i dess
helhet och förfogar dermed i sjelfva verket öfver de rent af oändliga
formserier, hvaraf detta vid ett mera ingaende Studium och för ett vandt
öga visar sig besti.
Detta, säger man frin andra hallet, är emellertid »just ett fei hos
metoden, som onödigtvis ökar arbetet och gör det oöfverkommeligt för
-den enskilde landtmannen». Mi sä vara, att stegrade ansprik pa bade
arbetskrafter och fackkunskap härifran äro oskiljaktiga. Detta har dock
ingenting att betyda gentemot den ökade vissheten om en god utgâng.
Ville man här som förut basera sitt arbete pi blott ett begränsadt antal
former, komme det att bero pâ en ren slump, om bland dessa nagon
verkligen värdefull rikat in. Heit annat deremot om fran början tagas
med i beräkningen alla de variationsanlag, man kan finna sig erbjudna
af naturen, och sedan efter hand af dessa skjutas it sidan alla med pi-
tagliga fei behäftade, tili dess slutligen blott nagra fi, men di ock'sa de
afgjordt bästa sti qvar. Detta torde ocksi vara nära nog den enda
form, hvarunder det i si mänga afseenden värdefulla material, som inne-
hilles i vira gamla landtraser, kan dragas med inom förädlingens ri-
märken. Att häraf mycket är att vänta, torde emellertid vara obe-
stridligt.
Enligt den gängse isikten skulle nu vidare ett arbete si planlagdt
och bedrifvet som detta Svalöfs nyare ej fi anses som verklig förädling
utan blott som »uppsökande af spontana variationer» och »uppdragände
af nya sorter». Fransedt det, att jag öfver hufvud taget ej ville skatta
